Utkast: Juni 8, 2012

Jag har bestämt mig sen länge tillbaka att jag aldrig ska gråta bland folk,
eftersom enligt mig är det ett sättatt visa sig svag. Och det är något jag vägrar att
göra. Om jag gråter när en annan människa är med, så betyder det att jag litar på den
personen otroligt mycket, och att jag vet att den personen aldrig skulle trycka ner mig
då jag är som svagast. Eftersom jag har svårt att lita på mig har det varit få som
har sett mig gråta också. Klara var nog den senaste av mina vänner och det var
för cirka ett år sedan. Innan det minns jag inte ens?
-
Idag har nog varit en av dom jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag hade ju självklart
bestämmt mig att inte gråta. Igår under muck-showen när vi tackade av lärarna
kände jag att det började bränna i ögonen, men jag började aldrig riktigt gråta.
Idag i kyrkan var det likadant när Gunilla pratade. Men sen efteråt när jag skulle
gå runt och krama alla lärare vart det så hemskt. Som tur var hade de flesta av
eleverna hunnit fara. Men alla lärare sa så mycket till mig som betydde otroligt
mycket så jag kände bara att tårarna kom närmre och närmre. Sen när jag gick
till Samuel som har varit min mentor och han har hjälpt mig så sjuuukt mycket,
ja då brast det.. Jag började bara storböla och var tvungen att sätta mig ner för
att jag skakade så mycket. Alltså det är så olikt mig att gråta, folk säger att jag
är okänslig osv.. Men jag tror fan i mig att jag var den som bölade mest idag.
en bild på mig och min bror, som inte gick att rotera?! vrid skallen


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0