love

Jag vill för det första tacka alla 96:or för dom här 9 åren på grundskolan.  men jag vill framför allt tacka er för de 4 år vi gått tillsammans på östra. För det var där jag gick igenom min egna stora förändring. När jag började östra hamnade jag i en och resten av min vänner i en annan. jag var rädd för i stort sätt alla i min klass, de flesta i paralellklassen och resten av skolan också. Det är nog något av det värsta jag varit med om. Jag skolkade hellre en lektion än att komma 5 minuter försent, för då man kom försent tittade alla på en när man kom in i klassrummet och läraren sa någon man var tvungen att svara på. Jag var nervös för att säga "ja" när mitt namn ropades upp i början av lektionen, så jag satt alltid längst fram för bara läraren skulle höra vad jag sa.
Ju mer tid som gick så kände jag väl att dom i min klass var okej. Men jag var fortfarande rädd varje dag, mindre för min klass nu men mer för resten av skolan. Jag var väl fortfarande blyg och så men det vart väl bättre. Sommaren mellan 6an och 7an kände jag att jag verkligen att jag växte och fick mer självförtroende. Dock fortfarande inte tillräckligt för att vara mig själv..
I 7an började jag känna att dom i min klass verkligen var mina vänner, jag kunde skratta med dom och jag kände att dom verkligen stöttade mig. Och ju mer personer som visade att dom faktiskt var mina vänner ju mer kom jag ut ur mitt skal. I slutet av 7an kände jag mig verkligen som mig. Jag visste vem jag var och det har jag alla er som gick i min klass att tacka. För utan dom där två åren med er vet jag inte hur jag hade varit.
När jag började 8an hamnade jag med 2 personer som jag kände ordentligt. Jag kände väl då att visst det här kan bli jobbigt, men jag var en helt annan person nu och jag var mycket mer öppen för folk. Det har faktiskt visat sig att killarna som gick i den här klassen har nu i 9an blivit några av mina närmsta vänner. Det värsta med det är att dom alla satsar otroligt mycket på någon sport, så varenda en utav dom flyttar. Och även om jag har nästan hela sommarlovet på mig att träffa dom, och att jag säkert kommer träffa dom senare så fick jag i fredags inse att jag har gått på min sista lektion med dom. Jag har fuskat på prov för sista gången med dom. Jag har gått till matsalen, kollat film i aulan, skrattat åt våra lärare på lektionen och jobbat i datasalen för sista gången med dom som flyttar. Även om man kommer ha kontakt med dom kommer det aldrig bli samma sak. Men jag är samtidigt så otroligt glad och tacksam att jag är just 96:a. Visst alla andra årskullar tycker vi är jätte tråkiga osv, men jag tror man måste vara en av oss för att förstå hur lyckliga vi är. Vi har alltid kul tillsammans, även fast vi inte alltid är sams. Vi är inte så ofta sam faktiskt om man tänker efter. Men jag älskar er ändå och det är ni som gjort mig till den jag är, har ingen aning om hur jag hade varit om jag var med andra.
Tack för att jag fått chansen att lära känna er och jag hoppas att vi alla kommer fortsätta hålla kontakten. ♥

Like the way I'm feeling inside

'   
 
 
 
 

i can make it allright to the morning

Fan vad skönt med långt hååår! Känner mig som mig själv igen och det är underbart!
Håret är från PoZe, samma löshår som Kissie, Dessie och Isabelle så jag antar att det
är ganska bra! Nu känns det då hur bra som hellst, lent och fint. Jag köpte iallafall ett
120 cm brett hårtrens med 110 gram hår, länden är 46 cm. Vilket är alldeles lagomt för mig.
Nu har jag ju självklart klippt sönder det och sytt på clips, jag  tycker det är bäst! Färgen är
#1. Vilket är den mörkaste. Nu i efterhand ångrar jag mig lite att jag inte tog #1b som
är svart med lite bruna skiftningar. Nu kommer jag vara tvungen att hålla håret kolsvart
alltid, för jag gissar på att min egna hårfärg kommer tvättas ut lite och då hade det varit
bättre att ha #1b. Men vi får se senare om jag tycker det här är bättre än Rapunzels skit hår!

<3

Känner mig så otroligt vilsen och ensam..
När jag mådde dåligt förut kunde jag sitta i timmar och prata
med Fokus. Det spelade ingen roll att han var döv, han var
det bästa stödet som fanns ändå. Nu, när jag mår dåligt så
finns han inte längre. Det här är nog det tyngsta jag gått igenom,
jag orkar inge mer, jagsaknardigjagsaknardigjagsaknardig

jag älskar dig

Jag har ingen lust med det här just nu. Allt känns
så otroligt tomt och ensamt. Igår dog världens finaste
katt som hade funnits med i nästan 20 år. Han var min
bästa vän, han har alltid funnits där och var den enda jag
kunde lita på. Allt känns så fel, han har alltid funnits alltid.
Men inte länge. 16 år vid din sida har varit underbart.
Sjukt att ett djur kan betyda så mycket och lämna ett
sådant stort tomrum efter sig.. Jag vet inte ens vad jag ska
säga, vill bara försvinna från jordens yta ett tag.







i love you

Idag har det gått ett år utan dig.
Det här året har varit ett av dom jobbigaste hittils, och jag hade
behövt dina kramar varje gång jag varit ledsen eller haft det jobbigt.
Men jag är ändå glad, glad att jag fortfarande träffar dig så ofta i
mina drömmar, dom flesta gångerna jag vaknar så känner jag din
lukt i mitt rum som om att du precis har gått därifrån när jag vaknar.
Och jag minns varje gång du har sagt "du klarar det emma."
Jag hör dig fortfarande dom orden varje gång jag ska göra något
svårt eller jobbigt, och då vet jag att jag klarar det, för jag har dig vid min sida.
Du har lärt mig så otroligt mycket som jag aldrig kommer att glömma.
Jag älskar dig, och jag saknar dig så otroligt mycket morfar..♥

Det är din doft jag vill känna, din värme.

Jag saknar han.
Jag saknar hans lukt, röst och pussar.
Jag saknar hur han höll om mig och viskade att han tyckte om mig innan vi skulle sova.
Jag saknar att alltid ha någon att prata med och aldrig känna sig ensam.
Jag saknar att bara kunna ligga och prata med honom i evigheter.
Jag saknar att hålla hans hand.
Jag saknar att få ett sms där han frågar om jag sovit gott på morgonen.
Jag saknar alla dåliga tv pogram vi såg tillsammans.
Jag saknar att känna hans värme när vi bara låg i sängen..
Jag saknar hans sätt att se på mig.
Jag saknar att han fick mig att känna mig som den enda för han.
Jag saknar hans leende som alltid fick mig att le.
Jag saknar verkligen allt..



Rest i piece..

lyssna lovar att ni inte ångrar er..♥
Dagen som inte fick komma har kommit..
Vila i frid guds vackraste ängel.
Antar att han tyckte han behövde en fin vän och bättre musik
i himlen. Så sjung så högt att vi hör det!
Det är svårt att acceptera att en så vacker 16-åring bara kan försvinna.. Du har lyckas beröra alla i din närhet och jag hoppas att du hat det bra där du är nu. Jag hoppas att du inte är en mile from L.A Utan att du redan är där..♥

Det är så fint i parken. Och varje ljus brinner för dig.. Finns inga ord
som beskriver sorgen som ligger över Jokkmokk. Och vi kan bara
gissa om vad som skulle blivit av dig om du skulle få leva ditt liv klart
här på jorden. Ditt namn kommer aldrig att glömmas.. Du finns föralltid
kvar i våra minnen och hjärtan. Du har lärt oss att visa kärlek till varann,
för det gjorde du till alla. Har inte hört dig säga ett ont ord om en enda ¨
människa. Så jag förstår inte hur det här kunde hända dig.
Jag brukade säga: "jag tror på ödet.." Men jag kan inte göra det längre
för om ödet fanns skulle det här aldrig hända dig.
Du är den starkaste människan, kan inte tänka mig att det finns någon
starkare..
Det är sjukt hur hjälplösa vi är mot döden..
Canser är det fulaste ordet jag vet och
jag önskar verkligen att det inte fanns
alls. Usch, ingen skulle vara värd det hon
gick igenom. Och hon var verkligen inte
värd det..
Du kommer alltid finnas kvar, eftersom du lämnat så mycket bakom dig..
Vi syns i LA!

when i think



You may not be her first, her last, or her only. She loved before she may love again. But if she loves you now, what else matters? She's not perfect - you aren't either, and the two of you may never be perfect together.But if she can make you laugh, cause you to think twice and admit to being human and making mistakes. Hold into her and give her the most you can. She may not be thinking about you ...every second of the day ...But she will give you a part of her that she knows you can break, her heart. So don't hurt her, don't change her, don't analyze and don't expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she's not there."

never forget me

Ni är dom bästa, och utan er vore jag ingenting. Jag behöver er för att
vara glad. Alla minnen jag har med er två, dom är oförglömliga.
Máridjá och Linnéa, Jag älskar er! ♥

RSS 2.0