• Många av mina väner vet inte särskillt mycket om mig.. Jag vet inte varför.
  
  
• Jag låtsas att jag är för "stark" för att bli kär. Men innerst inne så vill jag
  verkligen hitta "den rätte"..
  
  
• Jag gör mitt bästa för att inte dricka alkohol. För jag har sett hur mycket
  det ställer till med och hur människor förändas av det..
  
  
• Jag tycker om skolan, och jag lektioner som är för svåra för mig.
  
  
• Jag är ofta glad och "hyper". Det här har gjort att folk har svårt att ta
  mig seriöst nu.
  
  
• Jag har haft otur med kärlek, en av mina vänner har sagt att jag har gjort
  henne rädd för kärlek. Det skrämmer mig, jag har blivit jätte rädd att bli sårad.
  
  
• Jag hatar verkligen när människor försvinner ur mitt liv..
  
  
• Jag förlåter ofta personer som har sårat mig alldeles för lätt. Vilket
  gör att dom kan såra mig igen.
  
  
• Jag saknar min morfar mer än allt annat och jag skulle göra vad som hellst
  för att få träffa honom igen♥
  
  
• Folk säger att jag är okännslig för att jag inte gråter. Men sanningen är jag
  gråter, på insidan..
  
  
• Jag vet hur det är när många personer vänder sig mot en, för att man gjort
  ett misstag när man inte riktigt varit sig själv.
  
  
• Även när jag är ledsen så ler jag för att lura mig själv att jag mår bra.
  Det fungerar. Och utan den metoden hade jag varit broken.
  
  

Vem vill äta isglass i december eller dricka varm glögg en het julidag? Precis. Och jag är ett sommar barn, jag må vara född på vintern men jag är trots allt ett sommar barn. Det är DÅ jag lever, nu.. Ja vad gör jag nu? Jo jag ÖVERlever för att kunna vakna till liv om ungefär 5 månader. Tragiskt? Ja! Sant? Ja. Fan vad vilken ärlig människa jag blivit, men ni ville ju veta såå…

Det är inte lika kul att festa i 20 minus grader, eller ta kort på sina kläder som får en att se ut som en michillin gubbe. Och skriva om sin vardag? Fryser, frös, sushi, springa från butiken till något varmt, frysa, hem, sova. Ah ni fattar

 

Livet är för kort för att vakna upp på morgonen med ånger. Så älska dom människor som behandlar dig rätt, och glöm dom som inte gör det. Och tro på att allt händer av en anledning. Om du får en chans, ta den. Om det ändrar ditt liv låt den. Ingen sa att det skulle vara lätt, de bara lovade att det skulle vara värt det. Det kommer att komma en dag i ditt liv när du inser vem som verkligen är viktig, och vem som inte var och vem som aldrig har varit. Så glöm folk från ditt förflutna, för det finns en anledning till varför dom inte klarade sig till din framtid. När vi växer upp, får vi veta att även den personen som inte var meningen att någonsin göra dig besviken förmodligen kommer att göra det. Du kommer förmodligen få ditt hjärta sårat mer än en gång och det är svårare varje gång. Du kommer såra hjärtan också, så kom ihåg hur det kändes när du var sårad. Du kommer bråka med din bästa vän. Du kommer att gråta för tiden går för fort, och så småningom kommer du att förlora någon du älskar. Så ta för många bilder, skratta för mycket och älska som om du har aldrig varit sårad, eftersom alla sextio sekunder du spenderar är en minut av lycka du aldrig kommer få tillbaka. Skratta när du kan, be om ursäkt när du bör och släpp det du inte kan ändra. Kyss passionerat, spela hårt, förlåta snabbt, ta chanser, ge allt och ha ingen ånger.

Livet är för kort för att vara allt annat än nöjd!

Jag känner bara att jag fejkar mer och mer med dig. Alla äkta skratt blir fejkade, du går mig mer och mer på nerverna. Det vi hade var det finaste som fanns. Jag har förstått att det kommer hända. Jag har sett allt rasa bit för bit. Allt vi tillsammans byggt upp. Jag har alltid litat på dig. Nu vet jag inte. Jag vet inte vars jag har dig. Jag har vetat allt om dig, du har vetat allt om mig. Nu känner vi knappt varandra.

När jag tänker tillbaka så kan jag inte minnas hur det känns att vara riktigt kär. När jag hade mitt senaste förhållande så var det med som att vi var vänner ungefär halva tiden av vårat förhållande. Tiden då vi nyss hade gjort slut var jävligt jobbig, men jag har insett nu att det var inte han jag saknade mest. Det var någon som alltid fanns vid min sida och att det var själva förändringen som var jobbigast.

Jag har inga problem med att tycka att någon kille är snygg och tänka att han vill jag ha, men det är inte samma sak. Jag vill sakna personen, längta och ha svårt för att hålla mig ifrån honom. Jag vill tänka på den personen hela tiden, ha fjärilar i magen och bli knäsvag när han tittar på mig. Men jag känner att jag är på helt ny mark, jag vet inte riktigt vad det är jag söker och jag vet inte vad som fattas i de killar som jag träffat. Kanske har jag bara inte hittat den rätte, eller så är jag inte redo för att bli så där kär som alla verkar vara? Jag känner mig hel. Jag kanske inte behöver någon som ska vara min andra halva då. Jag kanske är den som ska vara ensam, för jag mår rätt bra så här när jag tänker efter.

Äh, jag vet inte vad jag ville få ut av det här. Men nu har jag skrivit av mig ordentligt iallafall.

Vill bara dissa dig för alla gånger du dissat mig,
allt dumt du gjort mot mig,
all skit du snackat bakom min rygg.
för alla gånger du skyllt på mig.
alla gånger jag kommit i andra handsval.
för alla gånger du glömt bort mina känslor och sårat mig,
och för att många säger att jag inte borde umgås med dig.
Jag vet nu att du inte förtjänar mig.
Jag är så mycket bättre än dig.
Du kan inte få mig ner på botten igen.
Jag är starkare än så.
Jag är starkare än dig.
Du har absolut ingen plats i mitt liv längre..

hora, slampa, skabbig, äcklig, ful, tjock..
Det är ord som alla tjejer får höra någong gång. Dessa ord gör oss till vad vi är nu..

Antingen gör dom oss starkare eller så trycker de ner oss totalt,
men det finns en sak som är samma för alla flickor, vi tar åt oss.
Som in i helvete tar vi åt oss.
Vi ältar det, vi pratar om det,
vi tänker på det och vi skadar oss själva med det.
Vi tar åt oss så mycket att inombords är vi som tomatsoppa, helt mjuka och krossade.

Det är såhär som vi blir utseendefixerade.
Plötsligt handlar allt om kläder, smink och hur man snabbast ska gå ner i vikt och ta världen med storm.
Vi slåss som barn i sandlådorna om vem som ska få den snyggaste killen.

Vet ni vad som gör oss tjejer såhär fucked up i huvudet?
Jo det är alla killar.
Det är egentligen dom som är utseendefixerade.
Kanske inte alltid på sig själva men på dem som finns runt omkring dem.
Tyvärr är det vi tjejer som är de som står runt dem.
Det är vi som står där och tar i mot allt.
Är man en kille blir man kallad för player om man strular och har sex med många brudar.
Man blir nåt bra, man blir någon.
Någon som alla kanske pratar om och i smyg ser upp lite till.
Vi tjejer vill vara med dom.
Vi skulle inte säga nej.
Inte de heller.

Är det där i mot vi som strular och knullar runt- så blir vi kallade för horor.
Då är vi äckliga, skabbiga, fula osv.
Och vet ni vad som händer mer?
Jo, folk snackar skit.
Vassa knivstick rakt in i ryggen som rent av kan döda dig.

Ingen kille vill vara med en tjej som har ett sådant rykte.
Inte ens players.
Ibland vill man bara hångla med någon,
men man kan inte.

Vi måste tänka så jävla mycket innan vi gör någonting.
Till och med när vi gör det och efter vi har gjort det analyserar vi sönder.
Det är därför vi är så jävla sönder i huvudet.
Killar kommer alltid vara finare än oss,
stå där och snegla ner från vinnarpallen. 
Där nedanför står en tjej och gråter.
Plötsligt börjar man ta dessa fåniga,
dumma killar på orden.

Jag kanske är ful?
Jag kanske är tjock?
Jag måste banta för då kommer alla börja gilla mig mer.
Då kommer någon se mig.
Så går det några månader.
Nu är det ingen söt tjej som står där, det är en vilsen pinne.
Någon som har byggt sig ett eget helvete.
Djävulen är väl en kille?
Vissa börjar skära sig.
Djupa arga sår som man inte kan tvätta bort.
Dom är där för alltid.
Man lär sig hata dem.
Man vill skrika men ingen orkar lyssna.
Killar i grupp är fega.
Ensam kille är svag.
Varför är det så?

Blir en kille dissad av en tjej, då är hon genast skit. Han kan aldrig inse att det är han själv som är skiten.
Killar förstår inte hur mycket dom kan förstöra.
Av minsta lilla så trampar de ner oss till myror.
Från tiger till myra.

Jag försöker inte få det att låta som att alla killar är skit. Inte alla är såhär som tur var.
Och vi tjejer är inte alltid änglar. Men jag tror dom flesta känner igen sig någon stans i den här texten.